.

Okej nu ska jag uppdatera lite om hästarna.
Ifall jag hade haft mer tid så skulle jag kunnat berätta om min ridolycka på ett bättre sätt, men nu får jag berätta kort.
Jag red en häst som heter Tara, utan sadel och träns och utan ridväst.
Det var som vilken dag som helst. Jag var helt galen när det gällde hästar förr, och jag var inte rädd för någonting. Stack dom iväg med mig så skrattade jag bara.
Men denna gången mötte vi en lastbil. Jag ramlade av och hamnade så illa så att jag tryckte ihop ryggraden. Jag fick ligga på sjukhus i några nätter, och jag kunde knappt röra mig på två veckor.
Fast efter ett par månader ville mamma att jag skulle sätta igång med ridningen igen.
Det var först när jag var på väg till denna nya hästen , som jag upptäckte att jag var nervös.
Jag , nervös?! Jag antog att det var för att vi skulle åka hem till en familj jag aldrig hade träffat och få se massa nya hästar och så. Men när vi väl kom fram upptäckte jag hur det verkligen låg till  - Jag var livrädd för dessa stora bestar!
Allting var så förvrängt och förvirrande. Jag älskade ju dessa gosiga men stora djur, samtidigt var jag så rädd att jag bara ville springa min väg.
Det har gått mer än ett år sedan jag kom till detta nya stallet. Nu rider jag en underbar häst som heter Damir. Han har varit min hjälte och hjälpt mig övervinna min rädsla för hästar. Honom kan jag rida, men någon annan häst? Knappt.
Jag blir fortfarande väldigt rädd ibland när jag rider. Om vi till.ex måste möta en stor traktor eller lastbil.
Men jag tänker fortsätta fokusera på målet -  Att våga lita på hästar igen. Jag litar på Damir och det räcker för ett bra tag.

En bild på Sötnosen Själv!