.

Okej vill ni höra om Nordic discot?

Det började med att jag och min kompis knappt kom in. Vi fick stå och vänta i en lång kö, i säkert två timmar.
Problemet var att ett gäng undomar hela tiden försökte smita in.
Dom hotade med att dom skulle döda vakterna om dom inte fick komma in.
Men vakterna var hårda.
Till sist kom jag och Jossan in.
Vi började med att kolla hur allt såg ut, sen köpte vi en dricka. ( Vatten ) .
Människorna där var helt flippade.
Jag och Jossan och min kusin Jennifer och hennes kompisar satte oss på läktaren.
Så plötsligt började alla människor SPRINGA ut ur lokalen.
" gud va händer? " Sa jag och satt och stirra en stund.
Sen förstod jag,
" JOSSAN JENNIFER SPRIIIINGG "
Vi försökte springa ut men det var proppat med människor i vägen.
Jag kunde knappt andas och kände hur en slags rök trängde ner i mina lungor.
Blicken som Jossan gav mig sa allt, Detta var allvar.
Vi blev mosade mot utgången.
Och när det kändes som att vi nästan skulle svimma, kom vi ut i luften igen.
Det tog en lång stund för mig att fatta vad som hade hänt.
Plötsligt kom brandbilar, ambulanser och en massa polisbilar körande.
Det var först då jag upptäckte hur många som hade svimmat.
Tjejer grät, vissa låg ner på marken och kunde inte andas.
Min kusin ringde helt panikslagen. Hon har nämligen väldigt allvarlig astma.
Men hon lyckades hitta några kompisar.
Sen gick informationen runt.
Jag ville inte tro det, kunde nästan inte.

De ungdomar som hade försökt komma in, men inte hade fått hade kastat in tårgas i salen.
Fy fan.
Jag kan säga det hur många gånger som helst.
Fy fan.
Men det hjälper inte.
Dessa ungdomar behöver psykisk hjälp. Dom skulle ha ihjäl en massa människor bara för att dom inte hadek en biljett. Man kan ju köpa en! Jag hade kunnat ge dom min biljett.
Fast dom hade inte varit värda ett öre.
Hur kan man vara så fucking, jävla äckligt SJUK i huvudet?

Det känns fortfarande som att mina lungor är fyllda med rök. Ögonen svider och allt suger.

ETT STORT TACK, till dessa ungdomar.
Ni förstörde inte bara min dag utan tusen miljoner andra ungdomars dag.
Kanske någons liv, vem vet?

Konstigt nog fortsatte festen...
Psykskadade människor.



Såhär såg i alla fall jag ut.

Ledsen om jag råkade skrämma upp någon genom att överdriva hela grejen.
Jag blev bara så himla chockskadad.

Aldrig mer stora fester för min del, jag hann knappt komma in, innan jag skulle ut igen...

Hoppas att alla fina människor hade en bättre dag än vad jag hade.
Pussar<3