.

Det gör ont.
Jag har försökt länge.
Skratta bort det, dom lätta gångerna.
Låtsas som ingenting när det bara svider lite grann.
Andas in och ut, när det blir lite tyngre.
Bita ihop, när luften blir svår att andas.
Svälja och gå vidare, när tårarna trycket på.
Fast sen då?
Jag stänger in allt i ett skal.
Vad händer när skalet spricker?
Vad händer när jag tappar modet, när rädslan tar över?
När jag inte kan svälja ner krampen i halsen längre.
Inte blunda och låtsas att jag inget känner.
Vad händer?

Jo, man bryter ihop.
Faller samman.
Och sen kämpar man sig upp.
Och man tar sig högst upp.
Blir starkare än förut.
Bättre än någonsin.
Utan rädsla för smärta.
Smärtan är ingen svaghet,
utan något som hjälper oss att bli starkare.
Som får oss att våga.
Våga tro på oss själva,
och inte låta någon i hela världen
trycka ner oss.