.

                                                           Det blir en liten nystart på bloggen!

Hur firar vi bäst det?
Jo med en uppdatering av allt som har hänt på den senaste tiden!
En såhär känslo-laddad period var länge sedan jag hade i mitt liv sist. Allting är så underbart. Jag älskar mitt liv, jag älskar alla mina kompisar, jag älskar min familj. Och tyck vad ni vill när jag skriver detta, men, jag älskar mig själv också!
Jag har "finally" insett, att jag kommer vara denna människan hela livet. Så det är lika bra att göra det bästa av situitationen - acceptera sig själv.

Om lite drygt en timma så har jag nationella prov. Mitt andra i svenska. Det förra provet kändes busenkelt när jag gjorde det, men nu har jag insett att jag svarade lite fel på några utav frågorna. Sånt är livet. Jag har bestämt mig för att sluta ha så stora krav på mig själv. Så länge jag klarar av att uppfylla mina mål, som ni kanske får se någon gång, så är jag nöjd.
Ett av målen är att bli mitt drömyrke, veterinär!  Jag vet att vägen dit är lång. Jag vet också att den inte är omöjlig. Vi klarar allt, så länge vi tror på oss själva.

Tiden som har gått har inte bara varit en sprängfylld atmosfär av känslor, utan också en stressad period.
Dock ska jag inte ljuga och säga att gymnasie sökandet upptog min tid. Eller att jag har pluggat så mycket innan proven att jag inte har haft tid att skriva. För det har jag inte. Det har varit så att jag har behövt lägga väldigt mycket tid på mina kompisar.
Min ena bästa väns pappa, har det väldigt jobbigt nu. Eller hela hennes familj snarare. Pappan har fått cancer, lillasystern har barnrematism och en helvetes massa andra sjukdomar. Farbrorn dog nyligen och farmorn blev inskickad på hem. Allt är kaos.
Sen min andra bästa vän, ( Det börjar låta som att jag har en miljard, men jag har faktiskt många, som jag verkligen älskar och litar på.) hon i alla fall, testade knark i fredags. Och jag tänker inte dra en hel historia om det, hon vet att hon gjorde fel, och hon ångrar ihjäl sig. Jag litar på att hon aldrig kommer göra om det.
Tyvärr har detta gjort så att jag inte har hunnit med min tredje bästa vän särskilt mycket. En underbar tjej, min trygghet.
Jag vill att hon ska veta att jag älskar henne sjukt mycket, och att jag försöker så gott jag kan att vara där för alla.
Och att det inte var meningen att det blev som det blev.
Jag behöver verkligen henne, vet inte vart jag skulle ta vägen annars.

Men woopsi! Nu håller tiden på att rinna ut!
Ha det bäst mina älsklingar;)<3